Släkten härstammar i huvudsak från gränstrakterna mellan Skåne och Småland. Snapphanar och -honor samt soldater finns i riklig mängd. Även "blåblodiga" har kommit upp till ytan under min släktforskning,

MEN......... 

En bit väster om Knislinge så ligger det ett slott. Wanås slott. I vissa sammanhang så stavas det visst Vanås. Jag har inte riktigt förstått om Vanås möjligen kan anses som en liten ort eller by, medan Wanås då är själva slottet. Men, enligt SCB:s Statistik över småorter så finns inte Vanås med. Jag utgår därför från att det endast är ett slott och ingen by.
En sägen talar om Greven på Wanås, på 1400-talet som hade en son. Han var av den sorten att han gärna umgicks med folk som det inte passade sig att umgås med för fint herrefolk. Han jagade tillsammans med bönderna och hade många hundar tack vare sitt intresse för jakt. Han var sällan med när hans familj umgicks med andra adelsfamiljer. Greven talade med sin son om det olämpliga i hans uppträdande, men detta hjälpte inte. Då hotade greven med att förvisa sin son till att bo långt inne i skogen. Och när sonen fortfarande var olydig med sitt olämpliga umgänge och uppträdande så fick han flytta till en gård i norra delen av det som idag är Östra Göinge Kommun.

Greven lär ska ha yttrat orden: ”När hundarna bita, och träskomän svika, då kommer du tillbaka.” Träskomännen var alltså bönderna. Det måste ha varit ett konstigt förhållande mellan adelsmännen och bönderna då adeln måste ha varit oerhört beroende av böndernas grödor. Men hot, lagar och kronans beskydd kanske var receptet för ett effektivt grevskap.
Sonen blev förflyttad till Olastorp, en avlägsen gård långt ute i skogen. Han gifte sig med en flicka från bygden och blev stamfader till den släkt som bodde i Olastorp i över 400 år, fram till 1870. Han lär ska ha hetat Knud Pedersen och grevens namn lär ska ha varit Peder Axelsson Brahe.

Ja mina vänner så lyder berättelsen om den olydige grevesonen Knud Pedersen (Brahe) på Vanås slott kring 1450. Det kallas av många för en skröna, MEN om den är sann, vilket också många tror, då blir alla i släktträdet ättlingar till både kungar, grevar och hertigar i det medeltida Danmark och Sverige.

Jag har låtit berättelsen vara sann och har därför låtit släktlinjen få utrymme i trädet, VÄL MEDVETEN om osäkerheten i sanningshalten. Det kan vara fel men medge att resultaten kittlar fantasin.

Jag har också tagit med "Nordens sagokungar", eftersom det har framkommit släktlinjer med dessa i mitt fortsatta arbete. Här kan ju var och en själv dra streck om man så önskar men jag tyckte det var trevligt att få veta var detta tar vägen. Det kanske slutar med Adam och Eva, vem vet!? 

Som ni förstår av inlägget ovan så är den svaga länken i mitt arbete just att det saknas ovedersägliga bevis på släktskapet mellan Knud Pedersen och släkten Brahe.

Alla bidrag som kan kasta ljus över detta är välkomna.